The sweetest

Jag har inte bloggat på ett tag.. Förra veckan var det mer för att jag inte kände att jag ville eller hann med. Men de senaste dagarna tyckte jag att jag skulle ha gott om tid att blogga eftersom jag har legat hemma och varit sjuk de senaste 64 timmarna.. Men då tänkte jag på vad jag skulle kunna blogga om när jag har legat i sängen nästan hela dagarna och mina dagar har i stort sett gått ut på att sova, ta alvedon, äta, kolla lite på serier, filmer och tumblr, sova och sen ta ännu mer alvedon. Intressant, jag vet. Imorse var jag iallafall glad när jag vaknade för att jag inte hade feber, och det betydde att jag kunde gå på skolavslutningen (inte det viktigaste) och sen gå och fika med mina kompisar (det viktigaste) och ge varandra julklappar och allt. Men sen vid halv tolv började jag få feber igen och då blev jag inte så glad eftersom feber = att jag inte kunde fika med tjejerna innan vi alla åker bort. Så åt jag iallafall sushi till lunch och kollade alltid hur mycket feber jag hade var femte minut. Efter att jag hade börjat äta så märkte jag att varje gång jag åt två sushi bitar så gick min feber ner 0,1 grader. En vanlig människa skulle ju då inte tänka på att det finns någon koppling mellan sushin och min feber men självklart börjar jag äta mer och mer sushi tills jag är proppfull och nöjd med mina 36.7 grader som "jag" har sänkt den till. 10 minuter senare så sitter jag där igen med nästan 38 grader.... Inte så värt det då. Så jag kunde ju inte gå på skolavslutningen tillslut, och resten av den efterlängtade eftermiddagen var körd.
 
 
 
Men, här kommer "plot twisten"... vid halv tre ringer det på dörren och SURPRISE så kom Elsa, Jossan och Nelly hem till mig. Vilken överraskning! Så vi satt och myste på soffan ett tag och gav varandra julklappar (jag älskade allt som jag fick jättemycket vill jag bara säga) och Jossan läste sina fina så kallade "julrim" (väldigt omtänksamt och fint skrivet förresten). Sen satt vi där ett bra tag och pratade och skrattade. Efter nästan tre dagar av osocialhet (inte för att det ordet finns men jag är ganska bra på att hitta på mina egna ord) så var detta exakt det jag behövde, plus lite till. Så himla söta de är,  de gjorde verkligen min dag! Men sen en liten stund sen bar de sig iväg till Wiener konditoriet/cafét. Jag sitter hemma och mysfikar med lussebullen som jag fick av my girls, en stor kopp söderté i min nya stora tékopp och mina nya mjuka sköna fina strumpor. Förresten har jag på något sätt hunnit se klart alla awkward avsnitt så vet inte riktigt vad jag ska göra. Det får väl bli sista säsongen av gossip girl nu då. Febern är nu i stort sett helt borta skulle jag säga så jag ska bara fortsätta på min #roadtorecovery, och hoppas på att allt är toppen imorgon. För snart är det ju dags för London också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0